Sobergh

Jag skriver, för jag är arg. Sen blir jag lugnare, suddar ut allt igen för att ingen ska se en kvinnas ilska. Blablablabla. Juste, tänker bara berätta för allmänheten att jag numera har konventerat till kvinnofolket! I tycke! Ja jag har bestämt mig att prova på lebb livet. Men jag har nog kräsnare smak där. Du får inte se ut eller betee dig som en kille för då skulle jag stannat på den sidan för jag är ju egentligen större fan av killars kön så att säga. Men jag har valt kvinnorna nu pga att ni kanske inte är så jobbiga . Slipper torka spillt piss vid toasitsen. Partnen är nu inte så extremt klämmig eftersom den faktiskt har egna bröst att rycka i.. Partnen vågar gå ut med min hund. Makt begäret bör vara borta.. Är inte massa jävla hår överallt- Man behöver inte frukta att personen ska ha rygghår (För det har jag aldrig sett en tjej ha?) Man kan prata känslor ! Framförallt det! Men ja, jag har ju lite jätte mkt krav här. Ehm. Du ska ha egna jävla pengar. Du ska helst vara i Sofia size så kan vi låna kläder av varandra. Ingen blond halv albino. Nej brunett. Snygg. Alltså jävligt snygg. Eftersom det inte r min naturliga läggning så måste man vara topp! ehm. äsch nått sånt Och fungerar inte det här är jag asexuell.

Tänk en värld där det inte fanns bråk, irritation eller hat. Varför ska man bråka? Varför kan man inte bara diskutera? Prata? Säga vad man tycker utan problem.. Har ni någonsin vaknat upp och känt; Här är jag, Godmorgon. Kollat dig i spegeln och tänkt, ingen tycker om mig, hela världen är emot mig, även personen som tittar tillbaka i spegeln? Riktigt där har jag inte vart, lät bara så poetiskt.. Därimot känns det som att det alltid finns diskutioner med någon i luften. Det är inte det att jag vill ha det så. Utan jag får bara ut saker fel och sen spelar det ingen roll hur mycket jag ber om ursäkt. Sen så ska jag nog inte bara skylla på mig själv. Jag stöter på allt för många konstiga människor. Varför beblandar jag mig med dom? Jag sätter nog mig själv i dåliga situationer.. Hur om helst Är sista dagen som sjukskriven. Egentligen inte men jag väljer det så för jag kan inte ligga hemma föralltid, även om jag hade velat det just nu. Så nu ska jag ta vara på det och inte röra mig ifrån soffan. Sätta på ett par avsnitt av "the listener" Som förövrigt är en riktigt bra serie ! Iof har jag bara sett 2 avsnitt=) Sleep tight

Föregående inlägg blev allt sammansatt trots styck indelningar men det körd eihop sig endå. Orkar ni läsa gör ni, annars är det ändå bara det förflutna.

Såg precis en video. Om en kille som blir mobbad, nu kan jag bara länka den eftersom det är fel på bloggen. http://www.youtube.com/watch?v=TdkNn3Ei-Lg&feature=share Och detta får mig så mycket att tänka på Hallstavik.. Det är inget ställe jag är populär på. Och varför? För att jag är en bitch som tror att jag är mycket bättre än alla andra. Och varför tror jag det? För att, jag hade redan fördommar när jag såg hur min syster blev behandlad när hon gick i högstadiet där. Hon kunde inte ens gå i skolan. Jag kan inte berätta hennes story, jag visste inte vad som hände mer än att man kunde se hur dåligt hon mådde. Sedan när jag skulle börja högstadiet, som jag valde hallstavik. Trivdes ändå i början med nya vänner osv. Men det kom till en period.. Jag gick i åttan. Livet var jätte kul men helt plötsligt från ingenstans ändrade det sig. Jävla december.. Började med att jag blev rätt brutalt dumpad vid lucia. Och att min bästa vän som jag hade förtroende för hatade helt plötsligt mig, jag vet inte varför. Men innan jag fullt ut märkte det så försökte jag prata med henne om att jag mådde dåligt, att jag inte ens kunde äta och jag förstod inte varför. Men ja det gick väl någon dag och sedan var det ett rykte om att jag hade anaroxia. Vilket folk började mer reta mig för, jag hade inte det, men det är fortf inte kul att bli retad för det när man är smal. Sedan var det någon fest där emellan som 2 av mina kompisar höll på och var allmänt elak. vågade knappt stå ensam för dom skulle ju slå mig. En av tjejerna var tjejen som spred att jag hade ätstörningar. Men stora handligen hände väl egentligen på nyårsafton. Började på en förfest vi var på, där jag blev hatad för att jag hånglade med killen jag hae hållt på med ett tag. Nej för det var ju någon annan som var intresserad av honom. Så jag fick öl över mig och fler än En person skrek på mig.. Sedan nere på entrum Var det nämnligen en tjej som gillar att bråka med folk utan anledning. Vi var från början kompisar men på nyår så var jag dagens offer. Och bråket i detta var att jag tydligen ahde mobbat hennes kusin som gick i min klass. vilket jag absolut inte hade gjort. Detta slutade med att jag blev ganska brutalt misshandlad. Jag sa till personen att jag vägrar slåss med någon jag är kompis med. 3 av mina kompisar, varav 2 mina allra bästa och sedan en av psykobrudens polare stod och titta på när denna människa först satt på mig och boxade mig i ansiktet. Sedan ställde sig upp när jag ar halv medvetslös och började sparka mig i både huvudet och i magen. Jag vart medvetslös. Samtliga personer stod bara och tittade på. Ingen gjorde någonting. Jag vaknar upp av att HENNES kompis kommer fram till mig. Oklar som fan var jag och har dåligt minne av det hela. Men jag var så borta att jag började gråta på vägen hem, min vän frågade, gör det ont? det rann blod i hela ansiktet. Men jag svarade, Nej jag har tappat min lins. Och det var vad jag grät för.. Efter denna händelse fick jag ett antal inlägg på lunarstorm av flera, folk som jag knappt kände hur rätt åt mig det var och att flera bör slå mig på det viset. Fick även sms där jag blev hotad på. Några dagar efter åkte jag tillbaka till Hallstavik, gick in på terminalen där mina föredetta vänner satt med tjejen som hade slagit mig. Jag tänkte jag ska inte vara rädd. Så jag gick in och försökte prata med personer. Men jag var inte direkt populär.. Efter att folk skrivit som galningar, även mitt ex och tryckt ner mig så mycket och mina vänner inte hörde av sig så åkte jag till sthlm för att bo med min syster ett tag. INGEN hörde av sg, såvida det inte var för att skriva något elakt. Alexandra hörde av sig. Det var den enda. Och en person till. En person som hade vart med och startat det hela. Men ingen annan.. När jag insåg vilka jävla idioter folk var så åkte jag tillbaka, rak i ryggen och kände bara jag är så mycket bättre än dom där. När jag kom tillbaka, ville helt plöstligt alla vara kompis med en. Varför? För att jag inte ens ville titta åt deras håll. Och jag kommer aldrig förlåta folk för deras handlingar då. Inte ens dom som är mina nära vänner idag. Men det vet dom. Och jag hatar inte dom, men det är omöjligt att förlåta för just det här. Alla blev på något sätt utvald till offer på denna skola, flera av mina vänner. Och jag ska säga att tro mig, även idag så ser många mig som den som var elak o ahde det lättast på högstadiet. Jag skrattar åt dom, för JAG var inte elak, att folk snackade skit om varandra var inte mitt fel, försök att inse det någon jävla gång att ingen av er hade en enda sann jävla vän. Jag var iaf den enda som vågade stå för vad jag tyckte och kunde säga det till personen. Och att personer hatade mig för att jag fick berätta andras åsikter det var det värt. Aa jag framstod säkert som jävligt elak eftersom jag var någon budbärare för folk som inte kunde säga sina åsikter högt. Och ni kan tycka med att någon vifta med en bh inför skolan, eller att ni blev kallade planka. Och sedan tycka att ni hade det jobbigt, Klart ni hade det. Men säg förihelvete inte att jag hade det lätt när ingen av er var i närheten av den situationen jag var i då. Med brutalt misshandel och inga vänner och hela jävla skolan hatade mig. Jag påstår inte att jag har vart en ängel men jag var verkligen inte värre än någon annan. Så ja, jag tycker att jag är bättre än personer som hatade en utan anledning och mobbade en och sen skulle bli vän med en för man var starkare än dom. Och jag sörjer med alla som blev utsatta. Det värsta är, att flera av dom är likadana idag, slår folk, trycker ner folk .. Och sen, hur många blev så jävla sabbade att de aldig kunde säga sina känslor till någon? Utan fick gå i terapi för att lära sig sina känslor och veta var dom var tom för de var så borttryckta och lära sig prata om dom. Mkt annat var det, men den biten var pga dom jävla människorna. Nej absolut inge buhu för jag tycker inte synd om mig själv, jag är glad för detta gjorde mig till en mer vettig och klar människa. Så skit på er jag tror jag är lyckligare än många andra som var med på att mobba folk. För jag är fett jävla lycklig och ni skulle aldrig kunna påverka mig idag. puss:D

Något är fel på bloggen. Man kan inte lägga in bilder osv i inläggen.. Iaf glöm inte bli medlem på twitter och följ mitt meningslösa liv.. Nerå mitt spännande liv.. Mitt händelsefulla liv. Mitt arga liv, mitt glada liv eller misslyckade liv? Sjukt jävla trött. Gillar mitt liv men gillar inte att plugga så kan någon göra mina uppgifter. tack Twitter @Sofiabergh

i could just tell you whats wrong. But we are just to busy, You keep playing and i pretend that i dont care. I dislike you, still i am so checking you out, so check your time then kiss me when you can.

Om en person, en sk vuxen männska sitter och skriver påhittade och elaka saker om ens familj på sin facebook status, har man inte då rätt att säga ifrån? Jo det har man faktiskt. Och jag blir förbannad som alla andra normala människor oxå skulle bli. Och jag sa helt enkelt fast mer detaljerat att personen som inte är särskilt bra har ingen rätt att yttra sig om mer värda människor. Men då istället får jag tillbaka ett mail som inleddes med "Jag vet mer om dig en vad du tror" Och då undrar jag. Vad har det med saken och göra? Och jaha? Om du vill forska i mitt liv så skiter väl jag i det. Sen kan faktiskt ingen i Hallstavik påstå sig veta något aktuellt om mig. för jag pratar inte med personer där. Så troligtvis är det något jag själv inte vet. Men good for u. Och avslutades med ett "Hör inte av dig till oss igen, du är mindre värd än vatten i våra ögon" 1. Har jag dragit in någon annan än personen? Nej, så vaddå vi? Men i hallstavik kan man inte vara ensam om en åsikt. 2. Brukar jag prata med er? Inte dom senaste åren. Och jag har absolut inte tänkt att komma förbi på en fika. 3. Tror ni att jag tror att jag är värd något för er när jag inte BRYR MIG! Jag bryr mig inte om jag inte är värd något, jag bryr mig inte om vad ni tycker eller vet och jag vill inte att ni ska bry er. Jag bryr mig bara om att ingen sitter o skriver sån skit om min familj. Så jävla typiskt den där rasen. Men sådana människor, av rasen. Man är glad att dom leer i sin värld, sin bubbla så slipper resterande människor bli smittade.

Snälla sluta skriv massa idiotiska saker, du är så  uppenbar och lättläst, att du bryr dig, fast dina meningar ska peka på att du inte gör det. Sluta skriv en massa skit, och sluta inbilla dig massa saker, för rena sanningen är att jag bryr mig inte så. Jag ser det precis som innan, mina åsikter eller tycke, eller känslor har inte förändrats, och jag varken hatar eller älskar dig. Vill du få fram något så är bollen i dina händer för jag ligger i soffan och rullar tummarna.

Sjuk musik jag hittar..

Jag har vart arg, sur, bitter. Allt det där. alltför länge. Fast det är egentligen itne vad jag är, och inte på någon.

Ehm.. Fick ett jätte konstigt brev från polisen nyss..

My words are like gold and im not planning to make everybody rich. Ibland är jag klyftig va;)

Här sitter jag och mår dåligt. Antagligen av utmattning, stress mellan jobb oc studier, vänner och familj. Noll ekonomi.

Obs förra inläggets rubrik hade inte med att jag inte bryr mig om mina studier, kom på att det nog missuppfattas..;D

hahaahhaa love parodi!

Känner mig äntligen på sådär riktigt bra humör igen! Sådär som jag känner bara utan anledning! Ibland kan jag känna att det är värt att ha toppar och fall för när det är bra är det alltid SUPERBRA!!

Är bara glad för jag känner att nu, iaf idag, är livet så som jag vill att det ska vara. Känner mig completed och nöjd! Fast man har mycket att göra jämt så njuter jag!

Trots att man sovit 1 timme inatt. Var iväg till jobbet 8.30. Vi drog in till sthlm och gick på Martin Olssons och lite annat nödvändigt. Nu är man hemma 2 timmar emellan passen:)
14 timmar o en timme sömn. Tror jag är övertrött.
Pluggade på resvägarna med. Känns sjukt skönt att få så mycket gjort!

Frågan är vad andra skulle välja? Vara jämn i humöret, och kanske inte känna lika mycket. Eller vara jätte glad/ Nere.
Vore kul att veta vad DU tyckte.

Jag skulle välja som det är. För tror inte alla kan känna den lyckan jag kan känna, bara sådär!
Mig gör det inget att jag skiljer mig från mängden. Jag är nöjd med att vara jag o vara som jag är ändå. Det bör alla känna!

För man märker, av allt för många. Folk går omkring och oroar sig. "Fan kan jag ha dom här kläderna, folk tittar på mig" Osv osv. Hatar när folk håller på så. Det är jobbigt med självömkan och när man ständigt måste bekräfta folk. Menar, visst ska man ge komplimanger till varandra och kunna fråga "Kan jag gå såhär? Hur ser jag ut i håret?" Men inte tänka på det varje jävla sekund. Hur fan ska du då kunna njuta av livet?
 Ren osäkerhet.  fan vad jobbigt det är. Har vart där. Jag tycker inte att jag är perfekt, men vafan acceptera den du är. För det är du, oavsett hur mkt du vill vara någon annan. och självkänsla lyser, det får dig att se bättre ut i andras ögon. Utom att bli narccistisk för det gillar ingen..

JAJJA! Operation på Onsdag. Nervös, för man vet aldrig riktigt vad dom ska göra och hur skadorna egentligen ser ut!


Gillar den här låten, även fast den är helt skum...

Tyvärr har jag mina perioder där jag är mindre bra på att blogga..