Onödigt prat om ingenting
ååh.. En sån där dag där man jagar något intressant men blir bara mer rastlös.
Något att göra, någon att prata med, någonting som väcker en.. Men inte..
Hittar det inte så fyller ist med.
Inget att göra, pratar med någon som inte har något annat än skit att säga, lever i dvala.
Jag är beroende på att något ska hända, det erkänner jag. Jag kan inte vara lugn. Nått av detta måste finnas under en dag..
När inget nytt händer, då är det samma som att spola gårdagen på repeat.
Om gårdagen var händelserik är det bra..
Men jag tror alla får sånna här dagar ibland. Känns som man gör massa men inget blir gjort, känns som ingenting händer när man kollar bak, samma sak varje dag.
Så är det såklart inte, men det känns så...
Det är en stor skillnad på hur det känns och verkligheten är..
Eller känner man kanske bara såhär när saker inte går exakt som man vill?
