Grattis mig att äntligen gå vidare.
Har svårt att släppa människor. Tills dom gör tillräckligt. Då det inte går att bry sig längre..
Önskar ibland att den känslan kom fortare, Men bättre sent än aldrig.
Är officelt över gammalt skit och kan äntligen gå befriad. Tyngden har släppt..
Det här är inte första gången det händer, man vet att man nått botten, att "Iv finally had enough". Och jag vet att jag aldrig mer kommer kunna bry mig på samma sätt..
En gång försökte jag tillochmed, ville vara kär i en person (Haha) men det gick inte, för jag kunde bara inte längre.
Och nu den värsta av dom värsta. Äntligen släpper man det, och man har en känsla av att det blir inget återfall för det finns inget ljus i det hela..
Känner att jag inte ens behöver ersätta personen med någon eller något, det är då man vet att det är mer äkta..
Jag tror fler än jag är glada över det, men jag är gladast tro mig..
